Avslutningsvis skulle jag vilja säga...

Nu har sista föreläsningen varit för den här kursen och jag känner att jag fått väva samman alla de olika ämnen som media management-programmet innehåller.  Jag tror att jag kommer ha mest nytta av de juridiska kunskaperna som är otroligt viktiga för mitt framtida yrke. Den föreläsning som jag däremot blivit mest inspirerad av har varit den om hur informatörsyrket är för en offentlig anställd. Just på grund av att vi inte har någon praktik i utbildningen gav just denna föreläsning en betydelsefull inblick i yrket.

För övrigt har alla föreläsningsdelarna kompletterat varandra och ofta har det varit så att en tanke bildats i det senaste blogginlägget, för att senare faktiskt tagits upp i nästkommande föreläsning.  Jag tycker upplägget har varit bra på det sättet att jag direkt kunna återkoppla det jag lärt mig medan jag har tankarna färskt i huvudet. Men nu är det färdigbloggat för den här gången och jag hoppas att blogginläggen kommer väcka några tankar!

 

Kan internet göra oss fria?

I den sista föreläsningen för vår kurs gästade Annelie Ekelin som är lektor i medie- och kommunikationsvetenskap. Hon kom för att berätta om det som vi människor gör dagligen; deltagande på internet. Men finns det någon skillnad på att delta och faktiskt bli delaktig? Det gör det, enligt mig.

När Internet kom var förväntningarna stora för vad detta nätverk skulle göra för oss medborgare och demokratin. Äntligen skulle alla röster göras hörda. I Internets tidiga år fanns det många uttalanden om att internet skulle ”förändra människors sätt att leva, arbeta, leka och inhämta kunskap” (McChesney, 2001). Betydelsen av internet är lika stor som industriella revolutionen, bara det att istället för att det sker på hundra år sker det på sju år (Ibid). Vissa saker behöver ta lite tid för att även de konservativa ska kunna ta till sig det ”nya”. Så länge inte alla har gjort detta kan man knappast säga att internet utgör något demokratiskt hjälpmedel.

De e-tjänster som direkt har fört samhället i en positiv rikting är möjligheten att utföra bankärenden digitalt, deklarera online och skicka e-post. Till skillnad från Internets födelse surfar vi idag mer målinriktat för att tillfredställa våra behov. Internet håller på att bli mera av individmedium och mindre av massmedium (Hadenius, 2005). Men utnyttjar vi då Internets otroliga kapacitet till att påverka demokratin? Ytligt sett ser det ut som att demokratin blomstrar på nätet. Politikerna har sina bloggar och i forumen pågår ständiga diskussioner. Vid närmare granskning är det samma folk som diskuterar i forumen som förr var politiskt intresserade. Enligt Ekelin sker e-deltagandet då ny teknik och informatik görs tillgänglig för medborgaren. Men medborgare är inget man föds till utan detta fostras man till menar Ekelin. En tanke är då att medborgaren ska uppfostras till den engagerade människan som för samhället framåt.

Engagemanget finns nog också där, hos alla människor. Det gäller bara att fånga upp det och använda det konstruktivt. Det går bara att titta på Facebook så hittas engagerade personer från olika generationer. Så potentialen finns där, men problemet ligger nog snarare i bristen av förtroende för internet. Exempelvis kan man än så länge inte garantera att en folkomröstning sker på ett 100 % säkert sätt idag. Därför anser jag att internet inte är tillräckligt utvecklat ännu för att vi ska utnyttja det fullt ut. Vi kanske vill vara delaktiga i grunden men det digitala ramverket styr förutsättningarna för vår delaktighet.

Så till huvudfrågan, vad är skillnaden på e-deltagande och delaktighet? Eftersom jag missade just den här föreläsningen har jag tittat litet på vad mina kurskamrater har dragit för slutsatser i detta. Många har en skeptisk syn på just hur mycket ett inlägg i en politisk debatt egentligen påverkar. Att det visserligen går att delta, men sedan har man ingen aning om hur delaktig man varit i besluten. Detta kan jag hålla med om på sätt och vis. Idag måste man ha ett namn för att synas i den otroliga informationsmängd som finns. Så egentligen är det ingen större skillnad på nu och då, man måste ha kontakter för att ta sig fram och göra sin röst hörd.

Min slutsats är alltså att det visserligen finns en övertro och skepsis på internet och vad den kan göra för oss medborgare. Men i längden ökar den bara våra kommunikationsmöjligheter vilket åtminstone leder oss i rätt riktning. Även om jag om kanske sextio år, sist överlevande i mitt sociala nätverk och sitter på ålderdomshem, kommer jag kunna göra min röst hörd på debattforum på samma sätt som alla andra. På sås sätt kan internet göra oss fria. 

Refrenser:

McChesney, Robert W (2001) Rich Media, Poor Democracy: Communication Politics in Dubious Times. New York: The New Press.

Hadenius, Stig & Weibull, Lennart (2005) Massmedier: en bok om press radio och TV. Stockholm: Bonnier

Ett nätverk där allt är till salu

Första gången jag var inne på internet var i 12 års-åldern och då var det i princip en chatt på aftonbladet som var det mest spännande. På den tiden, i slutet av 90-talet trodde jag inte att internet skulle komma att ta så stor plats i mitt framtida liv…

Mycket på internet handlar om identitetsbyggande. Facebook och bloggar handlar egentligen bara om att vinkla sig själv. Hertzman nämner Habermas och hans teori i sin andra föreläsning; det kommunikativa handlandet. Vi i västvärlden har en bred massa som konsumerar det en annan massa i en annan värld producerar. Om man nu sätter Habermas ”Kommunikativa handlandet” i dagens perspektiv så räknas shopping inte längre bara är att betala pengar i utväxling mot en vara, utan också en form av kommunikation (Mattelart, 1998). Det är självklart ett statement vad som står på matkassarna eller shoppingpåsarna. Till och med Lidl spelar på detta fenomen i sin tv-reklam . Hela samhället och vardagslivet genomsyras också alltmer av medier. Därför är konsumtionen av varor alltmer en konsumtion av medier.

Just den virtuella världen stannade Hertzman lite extra på. Det finns en hel del spel där man lägger mycket tid och pengar. För något som egentligen inte finns! Fysiskt alltså. World of Warcraft är en sådan värld som fascinerar mig som icke spelande. Ju mer man spelar och ju mer status ens figurer har, desto mer pengar finns att tjäna. En sköld kan man få något tusen för eller varför inte göra om en person på blocket och sälja hela kontot på 2300 kronor! (blocket.se). Där har vi en identitet som är värd att vårdas.

Någon som blev miljardär på en bluff var Alexander Wiik som år 2000 blåste upp sin aktie till ett fantasibelopp eftersom han marknadsförde den så bra. Alex lyckades skapa en hysteri kring aktien trots att den egentligen saknade kunder, intäkter och fungerande teknik (den skulle lova snabbare internet). Med en stigning av 74000% på mindre än ett år var Alexander god för 80 miljarder sek. IT-kraschen kom och aktien föll tung. Dock hann Wiik, i sista sekunden, sälja av sina aktier precis innan. Man kan helt förstå att det var stor vrede hos alla de småsparare som såg sina pengar bli till förluster. Om detta sa Alex:

- “De sitter bara och grinar och tycker de sålde för billigt och inte fick en massa pengar och sen är det sån här avundsjuka som aldrig tar slut”. (Hamngren, A svtplay.se)

 

 

Referenser

Mattelart, Armand & Michèle (1998) Theories of communication. London. Sage

Föreläsning 281009 Fredrik Hertzman, HIK.

www.blocket .se, hämtad 281009, faktisk adress: (http://www.blocket.se/goteborg/World_of_Warcraft_80_pala__mage__rogue__lock_24178563.htm?ca=11)lingen av internet gått väldigt snabbt.

Hamngren, A: www.Svtplay.se hämtad 281009, faktisk adress: http://svt.se/2.81516/1.1162830/konsten_att_bli_miljardar_copy

I år kommer E-tomten

Det är exakt 50 dagar kvar till jul och för att slippa att trängas med folk väljer många internethandeln. Det är enkelt och smidigt att hitta ju det du vill ha. Just nu finns det tusentals av personer runt om i landet som dagligen bedriver egen business. Tradera har gjort halva svenska folket till entreprenörer!

Hertzman beskriver konceptet av ”The Long Tail” som egentligen är en försäljningskurva. Längst upp hamnar topplistorna som står för 80 procent av alla omsättning enligt 20/80 regeln. Att exempelvis vara författare eller artist har ju länge varit oerhört svårt eftersom affärerna måste ta in det som garanterat säljer. Jag som konsument har på så sätt ofrivilligt styrts in på bästsäljarna eftersom inget annat funnits. Därför kändes internet som en demokratisk bris som nu har gjort så att det är lättare att finnas på marknaden, även om man nischat sig. Internethandeln har kastat om de gamla reglerna och numera är det 98%-regeln som gäller. Det räcker gott och väl att en produkt säljs endast en gång i kvartalet. I och med att lagerkostnaderna är minimala får man ändå en omsättning. ”De största pengarna finns i de lägsta omsättningarna” (Kevin Laws, Föreläsning 3/11). Den digitala världen har alltså sänkt ner konstnaderna och på så sätt sänkt ”barriers to entry” enligt Porters Five forces model (Doyle, 2002) . Man hamnar alltså längre ner på ”svansen”. Detta händer dagligen genom bland annat sidor som Itunes och Spotify. Man hittar låtarna på Spotify och köper dem på Itunes. Vi går alltså mot en mer nischorienterad värld där vi inte vill vara som alla andra och det gäller även musiksmaken. Till en början trodde jag att sommarplågorna var ett minne blott. Men det som lockar den stora massa kommer fortfarande att sälja. Även i framtiden.

Och vi har antagligen bara sett början. Snart tar dagens barn, den så kallade @generationen vid som i princip är födda med en mobil i handen. De ser internethandeln som något självklart och mediainnehållsproducenterna kan jag tänka mig sitta och smida strategiska planer tills den dagen kommer då dessa blir köpstarka.

 

 Referenser

Doyle, Gillian (2002) Understaning media economics. London. Sage

Föreläsning 031109, Hik.

Moderna mediefeminismen tar vid

På andraplats i SF:s filmlista ligger en film med mycket inslag av spänning, våld och dramatik. Huvudrollskaraktären är en person som kan upplevas som kall och systematisk, men bakom skalet döljer sig en godhjärtad person Lisbeth Salander är filmens hjältinna och gör allt det som de typiska manliga hjältarna gjort i de flesta andra filmer, fast med den stora skillnaden att hon är kvinna.

Den senaste föreläsningen handlade om feminism och hur den utvecklats genom tiderna. Jag har sett Sverige som en mycket jämställt land jämför med omvärlden. Och till viss del tycker jag faktiskt att vi har lyckats bra i många avseenden något sena med den kvinnliga rösträtten. Det skulle dröja ända till 1921 för att en gift kvinna skulle få rösträtt. Jämfört med Finland som var först 1906. Med tanke på en 200 år lång historia av mansdominans finns det en förklaring till varför det ser ut som det gör, även i medierna.

Flickan som lekte med elden ser jag som ett exempel på en modern feminism. Att det inte ska vara självklart en man som gör alla de stereotypa hårda rollerna. För enligt könens så kallade existensvillkor så är det mannen som är den dominanta och utåtriktade medan kvinnan är introvert, hänsynsfull och känslosam .  Lisbeth Salander har alltså de typiskt manliga egenskaperna. En mer typisk bild inom cynismfeminism skulle kunna vara Lara Craft och Charlies Änglar (föreläsning 29/10). Kvinnorna använder sig av våld och vapen för att ta sig fram och är sådär typiskt ”starka”. Personligen tycker jag bättre om när media lyfter fram starka kvinnor, fast med feminina karaktärsdrag som de flesta kvinnor faktiskt kan känna igen sig i.

Det får mig att tänka på karaktären Carrie i serien Sex and the City. Hon har intressen som shopping, festa, resa, bruncha etc.  Men det blir aldrig någon fåfäng tillvaro utan hela serien lyser verkligen med fyra starka personligheter. Att lyfta upp de feminina egenskaperna bygger på en annan slags feminism som föreläsningen belyste, nämligen livmoderfeminism. Att de kvinnliga egenskaperna får samma status som mannens.

James Curran (2005) analyserar olika teorier om feminismen är död eller inte. Men det som verkar framkomma är ändå att den finns där, och utvecklas med tiden bland annat genom populära serier som just sex and the city och Ally McBeal. Att feminism på ett sätt har kommit att bli en livsstil. Man är feminist mer än att göra feminism. Och tack vare moderna tv serier utvecklas feminismen både nationellt och internationellt.

Jag tror att medierna kan bidra med mycket mer än nu. Det går att använda hur mycket fiktion som helst och varför inte göra fler serier som ställer kastar om våra invanda perspektiv på könsrollerna.

 referenser:

Curran, James & Gurevitch, Michael (2005) Mass Media and society. London. Hodder

Föreäsning 29-10-09: Genus och media.

Public Service - hur bra är det?

 

5 kronor och 25 öre varje dag betalar vi till Public Service för att de ska leverera ”public-service-aktiga” program. Vad kan man kräva för dessa pengar?

Idag delar SVT och TV4 på ansvaret för public service uppdraget. Men det är inte de enskilda programmen du betalar för egentligen. Det är principen om att kunna sända program oberoende politiska eller kommersiella intressen. Detta är möjligt tack vare TV avgiften som nio av tio av oss betalar (Radiotjänst hemsida 2009)

Enligt Hadenius (2008) ska public service hålla ett ”mångsidigt programutbud med hög kvalitet, liksom att utbudet ska präglas av folkbildningsambitioner”. Det kunde vara intressant att se vad exempelvis tv3 hade för någon policy i deras programutbud, helt enkelt för att jämföra. Dessvärre lyste den med sin frånvaro på hemsidan (www.tv3.se). Kanske är det ordet ”folkbildningsambitioner” som TV3 skräckas av, de gör ju underhållning och har faktiskt en stor del yngre tittare. Svt har ju som bekant kämpat en längre tid med att locka till sig just dessa yngre tittare. Barnprogrammen är säkrade, de rankas högt i Sverige med kvalitativt innehåll. Jag ser en tendens att när dessa barn senare bli tonåringar och lite äldre fångas de upp av de kommersiella kanalerna.

Det som däremot oroar mer än tillockandet av de yngre tittarna är hur regelverket ser ut kring public service.  Det är regeringen som har hand om tillståndsgivningen med public service kanalerna, medan Radio- och TV verket har hand om tillståndsgivningen av de andra kanalerna. Vi en kris har helt klart public Service kanalerna har nämligen den största genomslagskraften. Så vid nationella spridningen och vid regeringsskiften kan förutsättningarna ändras alltför snabbt (Hedenius, 2008).  Så om det är regeringsnämnden som har det yttersta ansvaret beror det alltså vem som styr. Vid kommande val kommer troligen Sverige Demokraterna att väljas in i Riksdagen och vad som kan hända sedan låter jag vara osagt. Men jag tänker: Berlosconi – RIA – monopol – främlingsfientlighet i ett blågult land.

Så hur ska detta folkbildande public service betalas? Som redan nämnt handlar det om några kronor per dag ändå är detta något som en del inte betalar. Den främsta anledningen till varför vissa låter bli att betala beror på att de tycker att licensen är för dyr. Studenter tycker jag borde få summan subventionerad. En del tycker att det borde gå direkt på skatten, vilket i och för sig också kan bli fel. Hedenius (2008) argument för att licensen ska vara kvar är att den summan blir direkt öronmärkt för public Service. På detta sett bevaras programföretagets integritet och självständighet. SVT play – tårtbiten har vuxit sig allt större i den statistiska cirkel som ägnas åt media per dag, av mig. Detta är exempelvis inte licensbaserat, än så länge. Men jag kan tänka mig att det kommer kosta inom en snar framtid, något som också Olof Hultén trodde under sin föreläsning. Frågan är ju då hur detta kommer att kunna finansieras i framtiden.  Eller för att citera McChesney (2001) ”Skandinaviens Licensbetalare undrar varför de ska betala för program som de lika gärna kan se gratis på kommersiella kanaler”.

 

Att budgeten avgör hur programtablån ska se ut talar sitt tydliga språk. Rent spontant, om det är så att lågkonjunkturen tvingar kanalerna att spara så har vi förklaringen på varför det är så pass många soffprogram överallt. Detta är billigt att producera för kanalerna, nyheterna däremot, tar störst andel av budgetkakan (Hedenius, 2008)

Sammanfattningsvis tror jag på Olof Hulténs poänger med att Public Service är bra för nationaliteten. Den lyfter fram kulturpolitiken och i och med EU kommer vi få ett mer enhetligt TV utbud, men olika nationella vinklar naturligtvis.

 

 

Källor:

Raditjänsten Vad får du för TV avgiften? www.raditjanst.se hämtad: 221009, faktisk adress: http://www.radiotjanst.se/sv/Public-service/

Hadenius, Stig & Wiebull, Lennart (2008) Massmedier: en bok om press, radio och TV. 8 uppl. Stockholm: Bonnier.

TV3 hemsida: hämtad 271009 faktisk adress: http://www.tv3.se/tv3-info

 

 

Mediernas makt

Igår hade vi en kvällsföreläsning som gick åt mediemaktens tecken. Jens Cavallin berättade om mediemogulerna som styr våra medier med en hand som genererar makt, pengar och kontroll. Är jorden platt eller är ägandet viktigt för egendom?  Speglar innehållet i sändningarna ägandet, eller skildras utbudet för allmänhetens bästa? Den som tror att innehållet i sändningarna är objektiv, tror samtidigt att Jorden är platt, för att citera Jens. Och visst pågår en viss censur för materialet som ska visas, Janne Josefsson kommer knappast att få gräva fritt i Bonnierhärvor om TV4 får bestämma.

De stora mediekonglomeraten som ägs av bland annat Murdoch har insett att det enda rätta är att istället för att tävla mot andra företag vore att samarbeta med dem ”it’s better …. If we are not aggressively attacking each other all the time”. På så sätt skiljer sig mediemarknaden åt från den klassiska marknadsekonomin man hittar i läroböckerna. Medierna har tagit makten ett steg längre och vet att samarbete ger mer makt. Tanken är ”make profits, not war” (McChesney, W, 2000). 

Bonnier har gått från majoritetsägare till ensamägare i TV4 och därmed har ägarkoncentrationen i de svenska medierna ökat ännu mer. Bonnier som idag redan äger DN, Expressen, Dagens Industri, Amelia, Vecko-revyn och Mix Megapol m.fl. har en makt över ett heltäckande nyhetsflöde som riktas till en bred massa i olika åldrar. Än så länge tycker jag mig inte ha sett någon anmärkningsvärd reglering i innehållet. Dock kommer knappast Bonnier att svartmålas i några recensioner av böcker, tidningar eller liknande i TV4. Det som däremot oroar är att det är fritt fram att köpa ägarandelar i media. De flesta länder har någon slags lagstiftning för att begränsa ägarkoncentrationen, men inte i Sverige. Rupert Murdoch, stormiljonär, lät alla hans 175 tidningar propagera för Irakkriget. I princip skulle han kunna komma över till Sverige och köpa upp våra medier. Jag tror därför på riskspridning så att vi inte sitter med ett maktstyre över något som är så pass viktigt som media.

Det som nu händer i den finska mediebranschen tyder på ett klassiskt slag av konsolidering av det slag som Jens Cavallin pratade om på föreläsningen. Finska Illka köper nämligen aktier i Alma Media och är uppe i en femtedel. Alma å sin sida vill köpa in sig i Telentum (Koivisto, K, hbl.se). Dessa två affärer visar klart hur tydligt behovet av konsolidering är i en bransch som nu under lågkonjunkturen kämpar med stora problem. Annonsörer och annonsintäkter sviker samtidigt som gratis nyheter på nätet konkurrerar hårt. Utan den typ av sammanslagningar och monopolliknande styre som bland annat Bonnier håller på med kommer kanske Journalistiken gå under. Eller i alla fall få det väldigt svårt. Det är viktigt att ha ett starkt företag bakom sig i svåra tider och vad gör man inte för att överleva?

Det känns som att mediabranchen kan ha gått ifrån en marsknadsekonomisk konkurrens till en monopolistisk marknad. Företagen har tagit det ett steg längre där de största inte bara längre överlever, de ska även stå ensamma på tronen.

Källor:

Katarina Kolvisto, Början till slutet för Alma Media. www.hbl.se, hämtad 221009, faktisk adress: http://www.hbl.fi/text/ledare/2009/8/12/d30751.php)

McChesney, Robert W (2001) Rich Media, Poor Democracy: Communication Politics in Dubious Times. New York: The New Press.

Tacka magen för Barometern…

För sådan är en teori, att tack vare vår frukostritual överlever även morgontidnigen. Gunilla Sax, Publisher på Barometern OT ser både hoppfull och bekymrad ut för framtiden vad gäller hennes tidning. På dagens föreläsning visade hon tendenserna som hotar morgontidningarnas existens i USA, nämligen det att många hoppar över frukosten och tar en bagel och kaffe på vägen. Så länge frukostrutinerna sitter, kommer även morgontidningen finnas där som en del av ritualen. I alla fall är det så för mig. Dock känns det som en lyx att faktiskt kunna ha en morgontidning som student med tanke på kostnaden. Precis som Gunilla sa, i lågkonjunkturer, som vi befinner oss i nu, är den inte prio ett. Men frågan är då, kommer alla tidningsläsare att gå över till Internet, eller är det helt enkelt en generationsfråga?

Morgontidningarna konkurrerar idag med gratistidningen, TV och kommersiell radio på flera sätt. Morgontidningarna kommer att behöva vidga sig till andra verksamheter. Deras huvudverksamhet kommer kanske inte längre vara tidningar. Internet drar allt fler annonser och ses som morgondagens medieformat (Hvitfelt, H, 2005). Men Gunilla Sax pekar på en viktig fördel som gör papperstidningen unik i sig. Den kan erbjuda fördjupningar av samhällsinformation som de elektroniska medierna knappast är någon expert av. Dels eftersom det senare mediet är till för snabb information och dessutom tycker jag personligen att det är tröttsamt att läsa längre texter på nätet. Jag tror att vi kommer få liknande trender som USA,  nämligen att tidningsredaktionerna kommer satsa mer på nätbilagorna för att snabbt få ut informationen där, och sedan ta djupare infomration i papperstidningen dagen efter. Sax trodde också att morgondagens tidningar måste nischa sig mer på sina specialområden. Med dagens medieutbud och för att inte tala om internet kan jag få i princip vilken infomration jag vill, men vill jag fördjupa mig i något väljer jag hellre en special tidning för detta.

Om vi tittar tillbaka vilka läsare papperstidningarna förlorar när konjunkturen så är det dem som måste spara på det ekonomiska planet. Därför kommer papperstidningar bli ett medium för en köpstark och utbildad medelklass. EN tendens som är tydlig redan nu (Hvitfelt, h 2005). Kommer det bli en klassfråga i att få nyheter av hög kvalité? Både ja och nej. Visserligen tror jag att det alltid kommer krävas pengar för att ha en morgontidning eftersom annonsörerna knappast kommer att bli fler. Däremot har nyheterna på internet inneburit en demokratisk utveckling och försett alla med nyheter –”gratis”.

För det är annonsörerna som har den stora makten idag människor inte längre vill betala för nyheterna. Samtidigt som det inte uppskattas med reklam, särskilt inte de bilagor som följer med i tidningarna. Därför tror jag att det kommer bli vanligare med så kallad inbedded marketing, där reklamen binds in i utlottningar av resor, eller erbjudanden i stil med det som Gunilla Sax pratade om när Barometern hade ett samarbete med ett resebolag med resor till Kina.

Vad som verkligen händer med tidningen imorgon vet jag inte, men frukostritualen kan man nog inte morgontidningarna lita på i längden.

 

Källor:

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Hunnar (red) (2005) på väg mot medievärlden 2020. Lund: Studentlitteratur.

Yttrandefriheten för och nackdelar

Föreläsare: Eva Jönsson 

Vi lever numera i den så kallade ”informationsåldern” och har enormt utbud av information och kommunikationsmöjligheter. Dagligen slukar den moderna människan [1]timvis av media (Mcchesney, 2001). Med all den information kan man tycka att valdeltagandet ska vara både stort och rättvist. Men så är inte fallet, valdeltagandet har tvärtom sjunkit(Mcchesney, 2001)! Varför utnyttjar inte människor den demokratiska makten som historien har kämpat för och som alla våra grundlagar syftar till? På vår föreläsning med Juristen Eva Jönsson gick vi igenom en av våra viktigaste grundlagar, nämligen yttrandefrihetsgrundlagen vilket finns till för oss. Just nu lever vi i en demokrati, med ganska ointresserade medborgare som surfar på nätet.

Tryckfrihetsgrundlagen finns till för att skydda oss medborgare och ska ”garantera ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning”. Och här ska man även kunna ”yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelse i vad som helst” (Olsson, 2006). Det låter bra, men inga lagar utan undantag. Eva berättar att det finns en del kryphål i vårt lagsystem som utnyttjas väl, bland annat av nynazister. På grund av att personuppgiftslagen inte gäller under tryckfrihetsgrundlagen och yttrandefrihetsgrundlagen gör det möjligt för dessa att publicera namnuppgifter på människor som är emot deras åsikter (Olsson, A, 2006).  Därför kan man inte vara säker ens då, trots yttrandefrihet, eftersom dessa nationalister kan komma och hota en. Något har ju gått fel när något så uppenbart fel inte går att straffa.

Det kan kännas frustrerande att det tar så lång tid med att få igenom en grundlagsändring. Det hinner ske mycket olagligheter under så lång tid som två riksdagsval med mellankommande val. Å andra sidan är detta en säkerhet för oss själva, att grundlagar inte ska gå att rucka på så lätt. Men tillslut så kom ändå en grundlagsändring som skulle komma att rädda många små barns och deras anhörigas lidande. 1999 blev det inte bara förbjudet att sprida barnpornografi, utan också att ha det på sin privata dator (Olsson, A 2006). Det cirkulerar minst 450 000 barnpornografiska bilder på internet och antalet ökar hela tiden. Bakom varje sådan bild döljer sig ett övergrepp och enligt Rädda Barnen pågår ett övergrepp så länge bilderna cirkulerar på nätet (Rädda Barnens hemsida).

Trots alla lagar så verkar det inte skydda tillräcklig eftersom det tillsist står på advokaten och domaren för hur dessa lagar ska tolkas. Så där har vi vikten av att hitta en bra advokat som har en bra dos av fantasi och tolkningsförmåga, plus en stor portion av retorikkunskaper. En Silbersky helt enkelt.

 

 ____________________________________________________

Malin Ekerstedt (ansv utgiv) Barnpornografi på internet ökar: Tillgänglig: http://www.rb.se/vartarbete/isverige/valdochsexuellaovergrepp/barnpornografi/Pages/default.aspx

Hämtad: 2009-10-12

 

Olsson, A: Yttrandefrihet & tryckfrihet en handbok för journalister. Studentlitteratur, 2006

 

McChesney, Robert W (2001) Rich media, Poor Democracy: Communication Politics in Dubious Times. New York

 

 

---

[1] 1998 spenderades hela 11.8 timmar på media per amerikan

Eu-kommissionens logistiska arbetare

Elisabeth Idermark

EU kommissionen

Jaha, vad det EU möte i Kalmar häromdagen. Minsann. Det har gått mig spårlöst förbi trots att jag faktiskt har Barometern. I papperskopia. Nu när Elisabeth Idermark berättade i sin gästföreläsning om det besök som EU-kommissionen gjorde i Pukeberg drog jag mig till minnes att jag såg en artikel där tillhörande bild på en välklädd man hållandes i en goodie-bag, tittar intresserat på en glasbrukare med ”I love Nybro” T-shirt. La inte större vikt vid det, men nu i efterhand förstår jag ju att jag missat EU.

Elisabeth är mötekoordinator hos EU kommissionen och är den som har huvudansvaret att sköta all den logistik som krävs då vi som EU:s ordförandeland ska organisera möten runt om i landet. Det handlar om att göra schema så att mötena lappar bra ihop med flygresor, mat ska förberedas och att konferenslokalerna är förberedda. Det är förberett i minsta detalj för att effektivisera tiden. Vi svenskar räknas ju lite som experter på att organisera och Elisabeth trodde nog att efterkommande ordförandeskapsländer kommer att ta efter från Sveriges koncept. Exempelvis med att skippa flaskvatten och hälla upp vanligt vatten i muggar. Det är en viktig symbolhandling och tåg borde naturligtvis vara ett bättre miljöalternativ om det inte vore för att det tog så lång tid och dessutom kostar mer!

I det schema som beskriver dagarna för delegaterna framgår det tydligt vad som ska hända i tur och ordning, bland annat den officiella ”handshake”. Där träffas mötesdeltagarna och skakar hand inför pressen. Dessutom sker det obligatoriska ”family photo” med den grafiska profilen i bakgrunden. Detta foto arrangeras i minsta detalj då det är förbestämt vilket land som ska stå vart. Värdlandet och de som haft ordförandeskapet senast prioriteras och får stå i mitten. Vissa av dessa foton läggs senare upp på den officiella websidan och där kan man oneklighen förvånas över hur vissa foton valts ut. Hur tolkar man exempelvis ett gruppfoto taget med grodperspektiv och låter tjugo procent av bilden visa den gräsliga heltäckningsmattan som Tjeckien låtit formge ordförandeskapets år till ära. Vissa tolkar enbart vad som finns i bilden, andra är helt beroende av den kulturella referensram som fotografen själv är med och förmedlar (Curran, J& Gurevitch, M 2005). Fotografen i det här sammanhanget har stor makt att ge oss det tolkningsperspektiv han anser vara det rätta: stor makt åt delegaterna, eller helt enkelt en oerhört snygg matta.

Elisabeth lyfte även Flyktingfrågan. I Sverige minskar arbetskraften i allt större takt då vi har alla 40-talister som går i pension, mindre barnafödandet och en befolkning som blir allt äldre som behöver tas om hand. Med en befolkningsmängd på 22 personer per kvadrat-kilometer har vi gott om plats om vi jämför med befolkningstätheten i EU som är cirka fem gånger större (Svenska ordförandeskapets hemsida, 2009). Jag kan delvis hålla med om att vi måste fylla vår arbetsbrist och det vore enormt bra om vi fick hit arbetskraft, men viktigt är ju att komma ihåg att de som kommer hit många gånger har en högre utbildning som hittills inte gått så bra att tillgodoräkna. Om vi satsar på att få hit arbetskraft borde Sverige också bli duktigare på att översätta utländska akademiska poäng. Med tanke på att läkarna är i brist i landet hade det vara bra att fylla kvoten där och dessutom integrera invandrare i alla led, inte bara i de lägsta yrkena.

 

 

 

 

___________________________________________________

Källförteckning

Curran, J& Gurevitch, M (2005) Mass Media and Society. 4th ed.  London: Hodder

Olsson, A: Yttrandefrihet & tryckfrihet en handbok för journalister. Studentlitteratur, 2006

Sverige i siffror: 2009 (www.regeringen.se) Tillgänglig: (http://www.se2009.eu/sv/ordforandeskapet/sverige_och_motesorterna). Hämtad 2009-10-12

Att vara informatör i en offentlig sektor

Att smaka på de orden är just lika lockande som ljummen välling i en offentlig skolmatsal. Till en början. Men mina föreställningar om en vardag på kommunkontoret fick sig några törnar allteftersom Sara Svensson, Informatör hos Kalmar Kommun, berättade denna måndagsförmiddag vad det innebar.

Jag får intrycket att man som informatör bör vara allkonstnär, kunna lite om mycket, vara flexibel och med fördel kunna pränta dit ”spindeln i nätet” på CV:t. Det är ett antal roller, so Sara beskriver det, som man bör kunna axla. Kommunikationsstrateg, skribent, producent och representant för sitt företag på en och samma gång. Rent spontant låter det som väldigt lockande att jobba så, men risken är nog också att man känner sig något splittrad, och egentligen undrar vilken slags expertis man har inom företaget.

Kommunen ska som en offentlig sektor ha öppen insyn för att vi, medborgare, ska ha tillgång till information och kunna granska vad vi får för våra skattepengar. I Sverige framgår det tydligt i grundlagen om hur offentlig information ska finnas tillgänglig för oss, exempelvis i allmänna handlingars offentlighet (Olsson, 2006). Det som Eva Jönsson varit noga at poängtera är att om en handling är allmän måste man lämna ut den på plats om den inte är sekretessbelagd förstås. Det är inte alltid lätt att veta det. Påföljderna är inte roliga för den som inte tänker sig för vid utlämnandet och därför kan det vara frestande att sekretessbelägga på det som känns osäkert. Men då hindrar man insyn och dessutom Sara alltid kunna motivera sitt beslut.

För att detta ska kunna vara möjligt krävs det en meddelarfrihet som Sara berättar att hon har. Hon ska, utan att straffas, kunna berätta (eller ”läcka”) information som är förbjudet (Olsson, 2006). Informationen ska syfta till publicering eller liknande och man får inte informera om sådant som skyddas av sekretesslagen, brottsbalken m.fl (Olsson, 2006). Det är ett oerhört viktigt skydd, annars hade vi säkerligen haft enormt mycket mer fiffel i verksamheter som vi aldrig skulle haft någon aning om. Det ska löna sig att skvallra om dåliga förhållanden, det borde verkligen vara en medborgares plikt, men dessvärre är det långt ifrån alla som känner till sina rättigheter och är alltför lojala mot sin arbetsgivare. Offentlighetsprincipen talar sitt tydliga språk här (Olsson, 2006). Den har tre motiv:

1. Rättssäkerheten - då staten fattar beslut om enskildas rättigheter ska det avslöjas snabbt om de avviker från principen att behandla alla lika.

2. Effektiviten -dålig organisation, inkompetens inom mynigheterna avslöjas snabbare med en öppen insyn. 

3. Demokratin- genom att tillse medborgare med viktig information får de också större makt och inflytande. 

På grund av dessa tre motiv är det oroväckande att se hur ofta det bryts. Läste i DN (Köller, 2009) där det tydligt framgick hur pass mycket mindre skyddet var i en privat verksamhet. Samariten Ambulans AB hade tre ambulansförare som gick ut i medierna och berättade om bakluckor som åkte upp under färd och britsar som inte gick att låsa. Reaktionen blev en helt annan än vad som skulle ha varit om verksamheten organiserats av landstinget. Arbetsgivaren som struntat i att åtgärda problemen trots tidigare påtalanden, svarade med att säga upp de ambulansförarna. Detta vansinne kan i princip hända på andra ställen i privata företag. Nu klubbade regeringen igenom ett förslag om stärkt meddelarskydd för anställda i kommunala företag så att även de kan ha samma skydd.

Meddelarskyddet ruckas det på lite varstans, inte minst hos Rikspolisstyrelsen själv. Såg igår på Uppdrag Granskning på (Svtplay) där de Rikspolisstyrelsen la munkavle på hela organisationen då han sa att de helst inte skulle uttala sig för media strax efter att Uppdrag Granskning uppmärksammat några tveksammma uppgifter angående ett företaget "Fidelia". Något som verkligen inte kan vara lagligt med tanke på vad vi just lärt oss.

Den här meddelarfriheten verkar som en demokratisk rättighet och bra på alla sätt. Men ska verkligen Sara på prata om allt för media, som privatperson? Hon berättar om dilemmat att vara en offentlig person och representant för helt kommunen. Det hon säger påverkar naturligtvis vår bild av kommunen och som kommunmedborgare hoppas man ju bara att hon yttrar sig vettigt. Är man främlingsfientlig som privatperson kan detta ge en snedvriden bild av hur integrationsfrågor tas upp i kommunen. Kan ens privata åsikter ha förödande konsekvenser för organisationen och därför regleras? Eller ska man gå efter yttrandefriheten? Det är en svår balansgång som man går när man som informatör jobbar offentligt.

__________________________________________________________________

Köller, H: Meddelarfrihet: I stockholm ska de anställda prata mindre. 2009 (www.dn.se)

Tillgänglig: http://www.dn.se/opinion/signerat/meddelarfrihet-i-stockholm-ska-de-anstallda-prata-mindre-1.825855

hämtad: 2009-10-07

Olsson, A: Yttrandefrihet & tryckfrihet en handbok för journalister. Studentlitteratur, 2006

Publicerat 2009-03-20 00:20

Yttrandefrihet & tryckfrihet

Övriga digitala källor:

SVT: Uppdrag granskning avsnitt 7, 2009), www.svtplay.se. Tillgänglig (http://svtplay.se/t/103535/uppdrag_granskning)

 

Kickstart!

Hej!

Framöver kommer det ske en del reflekterande från min sida. I kursen Medier och Samhälle har kommer vi gästas av diverse föreläsare och jag kommer ta upp varje sådan och reflektera över. Med hjälp av en och annan relevant kurslitteratur hoppas jag komma fram till sensus.

Hälsningar Ella