På andraplats i SF:s filmlista ligger en film med mycket inslag av spänning, våld och dramatik. Huvudrollskaraktären är en person som kan upplevas som kall och systematisk, men bakom skalet döljer sig en godhjärtad person Lisbeth Salander är filmens hjältinna och gör allt det som de typiska manliga hjältarna gjort i de flesta andra filmer, fast med den stora skillnaden att hon är kvinna.
Den senaste föreläsningen handlade om feminism och hur den utvecklats genom tiderna. Jag har sett Sverige som en mycket jämställt land jämför med omvärlden. Och till viss del tycker jag faktiskt att vi har lyckats bra i många avseenden något sena med den kvinnliga rösträtten. Det skulle dröja ända till 1921 för att en gift kvinna skulle få rösträtt. Jämfört med Finland som var först 1906. Med tanke på en 200 år lång historia av mansdominans finns det en förklaring till varför det ser ut som det gör, även i medierna.
Flickan som lekte med elden ser jag som ett exempel på en modern feminism. Att det inte ska vara självklart en man som gör alla de stereotypa hårda rollerna. För enligt könens så kallade existensvillkor så är det mannen som är den dominanta och utåtriktade medan kvinnan är introvert, hänsynsfull och känslosam . Lisbeth Salander har alltså de typiskt manliga egenskaperna. En mer typisk bild inom cynismfeminism skulle kunna vara Lara Craft och Charlies Änglar (föreläsning 29/10). Kvinnorna använder sig av våld och vapen för att ta sig fram och är sådär typiskt ”starka”. Personligen tycker jag bättre om när media lyfter fram starka kvinnor, fast med feminina karaktärsdrag som de flesta kvinnor faktiskt kan känna igen sig i.
Det får mig att tänka på karaktären Carrie i serien Sex and the City. Hon har intressen som shopping, festa, resa, bruncha etc. Men det blir aldrig någon fåfäng tillvaro utan hela serien lyser verkligen med fyra starka personligheter. Att lyfta upp de feminina egenskaperna bygger på en annan slags feminism som föreläsningen belyste, nämligen livmoderfeminism. Att de kvinnliga egenskaperna får samma status som mannens.
James Curran (2005) analyserar olika teorier om feminismen är död eller inte. Men det som verkar framkomma är ändå att den finns där, och utvecklas med tiden bland annat genom populära serier som just sex and the city och Ally McBeal. Att feminism på ett sätt har kommit att bli en livsstil. Man är feminist mer än att göra feminism. Och tack vare moderna tv serier utvecklas feminismen både nationellt och internationellt.
Jag tror att medierna kan bidra med mycket mer än nu. Det går att använda hur mycket fiktion som helst och varför inte göra fler serier som ställer kastar om våra invanda perspektiv på könsrollerna.
Curran, James & Gurevitch, Michael (2005) Mass Media and society. London. Hodder
Föreäsning 29-10-09: Genus och media.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar