Igår hade vi en kvällsföreläsning som gick åt mediemaktens tecken. Jens Cavallin berättade om mediemogulerna som styr våra medier med en hand som genererar makt, pengar och kontroll. Är jorden platt eller är ägandet viktigt för egendom? Speglar innehållet i sändningarna ägandet, eller skildras utbudet för allmänhetens bästa? Den som tror att innehållet i sändningarna är objektiv, tror samtidigt att Jorden är platt, för att citera Jens. Och visst pågår en viss censur för materialet som ska visas, Janne Josefsson kommer knappast att få gräva fritt i Bonnierhärvor om TV4 får bestämma.
De stora mediekonglomeraten som ägs av bland annat Murdoch har insett att det enda rätta är att istället för att tävla mot andra företag vore att samarbeta med dem ”it’s better …. If we are not aggressively attacking each other all the time”. På så sätt skiljer sig mediemarknaden åt från den klassiska marknadsekonomin man hittar i läroböckerna. Medierna har tagit makten ett steg längre och vet att samarbete ger mer makt. Tanken är ”make profits, not war” (McChesney, W, 2000).
Bonnier har gått från majoritetsägare till ensamägare i TV4 och därmed har ägarkoncentrationen i de svenska medierna ökat ännu mer. Bonnier som idag redan äger DN, Expressen, Dagens Industri, Amelia, Vecko-revyn och Mix Megapol m.fl. har en makt över ett heltäckande nyhetsflöde som riktas till en bred massa i olika åldrar. Än så länge tycker jag mig inte ha sett någon anmärkningsvärd reglering i innehållet. Dock kommer knappast Bonnier att svartmålas i några recensioner av böcker, tidningar eller liknande i TV4. Det som däremot oroar är att det är fritt fram att köpa ägarandelar i media. De flesta länder har någon slags lagstiftning för att begränsa ägarkoncentrationen, men inte i Sverige. Rupert Murdoch, stormiljonär, lät alla hans 175 tidningar propagera för Irakkriget. I princip skulle han kunna komma över till Sverige och köpa upp våra medier. Jag tror därför på riskspridning så att vi inte sitter med ett maktstyre över något som är så pass viktigt som media.
Det som nu händer i den finska mediebranschen tyder på ett klassiskt slag av konsolidering av det slag som Jens Cavallin pratade om på föreläsningen. Finska Illka köper nämligen aktier i Alma Media och är uppe i en femtedel. Alma å sin sida vill köpa in sig i Telentum (Koivisto, K, hbl.se). Dessa två affärer visar klart hur tydligt behovet av konsolidering är i en bransch som nu under lågkonjunkturen kämpar med stora problem. Annonsörer och annonsintäkter sviker samtidigt som gratis nyheter på nätet konkurrerar hårt. Utan den typ av sammanslagningar och monopolliknande styre som bland annat Bonnier håller på med kommer kanske Journalistiken gå under. Eller i alla fall få det väldigt svårt. Det är viktigt att ha ett starkt företag bakom sig i svåra tider och vad gör man inte för att överleva?
Det känns som att mediabranchen kan ha gått ifrån en marsknadsekonomisk konkurrens till en monopolistisk marknad. Företagen har tagit det ett steg längre där de största inte bara längre överlever, de ska även stå ensamma på tronen.
Källor:
Katarina Kolvisto, Början till slutet för Alma Media. www.hbl.se, hämtad 221009, faktisk adress: http://www.hbl.fi/text/ledare/2009/8/12/d30751.php)
McChesney, Robert W (2001) Rich Media, Poor Democracy: Communication Politics in Dubious Times. New York: The New Press.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar