Public Service - hur bra är det?

 

5 kronor och 25 öre varje dag betalar vi till Public Service för att de ska leverera ”public-service-aktiga” program. Vad kan man kräva för dessa pengar?

Idag delar SVT och TV4 på ansvaret för public service uppdraget. Men det är inte de enskilda programmen du betalar för egentligen. Det är principen om att kunna sända program oberoende politiska eller kommersiella intressen. Detta är möjligt tack vare TV avgiften som nio av tio av oss betalar (Radiotjänst hemsida 2009)

Enligt Hadenius (2008) ska public service hålla ett ”mångsidigt programutbud med hög kvalitet, liksom att utbudet ska präglas av folkbildningsambitioner”. Det kunde vara intressant att se vad exempelvis tv3 hade för någon policy i deras programutbud, helt enkelt för att jämföra. Dessvärre lyste den med sin frånvaro på hemsidan (www.tv3.se). Kanske är det ordet ”folkbildningsambitioner” som TV3 skräckas av, de gör ju underhållning och har faktiskt en stor del yngre tittare. Svt har ju som bekant kämpat en längre tid med att locka till sig just dessa yngre tittare. Barnprogrammen är säkrade, de rankas högt i Sverige med kvalitativt innehåll. Jag ser en tendens att när dessa barn senare bli tonåringar och lite äldre fångas de upp av de kommersiella kanalerna.

Det som däremot oroar mer än tillockandet av de yngre tittarna är hur regelverket ser ut kring public service.  Det är regeringen som har hand om tillståndsgivningen med public service kanalerna, medan Radio- och TV verket har hand om tillståndsgivningen av de andra kanalerna. Vi en kris har helt klart public Service kanalerna har nämligen den största genomslagskraften. Så vid nationella spridningen och vid regeringsskiften kan förutsättningarna ändras alltför snabbt (Hedenius, 2008).  Så om det är regeringsnämnden som har det yttersta ansvaret beror det alltså vem som styr. Vid kommande val kommer troligen Sverige Demokraterna att väljas in i Riksdagen och vad som kan hända sedan låter jag vara osagt. Men jag tänker: Berlosconi – RIA – monopol – främlingsfientlighet i ett blågult land.

Så hur ska detta folkbildande public service betalas? Som redan nämnt handlar det om några kronor per dag ändå är detta något som en del inte betalar. Den främsta anledningen till varför vissa låter bli att betala beror på att de tycker att licensen är för dyr. Studenter tycker jag borde få summan subventionerad. En del tycker att det borde gå direkt på skatten, vilket i och för sig också kan bli fel. Hedenius (2008) argument för att licensen ska vara kvar är att den summan blir direkt öronmärkt för public Service. På detta sett bevaras programföretagets integritet och självständighet. SVT play – tårtbiten har vuxit sig allt större i den statistiska cirkel som ägnas åt media per dag, av mig. Detta är exempelvis inte licensbaserat, än så länge. Men jag kan tänka mig att det kommer kosta inom en snar framtid, något som också Olof Hultén trodde under sin föreläsning. Frågan är ju då hur detta kommer att kunna finansieras i framtiden.  Eller för att citera McChesney (2001) ”Skandinaviens Licensbetalare undrar varför de ska betala för program som de lika gärna kan se gratis på kommersiella kanaler”.

 

Att budgeten avgör hur programtablån ska se ut talar sitt tydliga språk. Rent spontant, om det är så att lågkonjunkturen tvingar kanalerna att spara så har vi förklaringen på varför det är så pass många soffprogram överallt. Detta är billigt att producera för kanalerna, nyheterna däremot, tar störst andel av budgetkakan (Hedenius, 2008)

Sammanfattningsvis tror jag på Olof Hulténs poänger med att Public Service är bra för nationaliteten. Den lyfter fram kulturpolitiken och i och med EU kommer vi få ett mer enhetligt TV utbud, men olika nationella vinklar naturligtvis.

 

 

Källor:

Raditjänsten Vad får du för TV avgiften? www.raditjanst.se hämtad: 221009, faktisk adress: http://www.radiotjanst.se/sv/Public-service/

Hadenius, Stig & Wiebull, Lennart (2008) Massmedier: en bok om press, radio och TV. 8 uppl. Stockholm: Bonnier.

TV3 hemsida: hämtad 271009 faktisk adress: http://www.tv3.se/tv3-info

 

 

Mediernas makt

Igår hade vi en kvällsföreläsning som gick åt mediemaktens tecken. Jens Cavallin berättade om mediemogulerna som styr våra medier med en hand som genererar makt, pengar och kontroll. Är jorden platt eller är ägandet viktigt för egendom?  Speglar innehållet i sändningarna ägandet, eller skildras utbudet för allmänhetens bästa? Den som tror att innehållet i sändningarna är objektiv, tror samtidigt att Jorden är platt, för att citera Jens. Och visst pågår en viss censur för materialet som ska visas, Janne Josefsson kommer knappast att få gräva fritt i Bonnierhärvor om TV4 får bestämma.

De stora mediekonglomeraten som ägs av bland annat Murdoch har insett att det enda rätta är att istället för att tävla mot andra företag vore att samarbeta med dem ”it’s better …. If we are not aggressively attacking each other all the time”. På så sätt skiljer sig mediemarknaden åt från den klassiska marknadsekonomin man hittar i läroböckerna. Medierna har tagit makten ett steg längre och vet att samarbete ger mer makt. Tanken är ”make profits, not war” (McChesney, W, 2000). 

Bonnier har gått från majoritetsägare till ensamägare i TV4 och därmed har ägarkoncentrationen i de svenska medierna ökat ännu mer. Bonnier som idag redan äger DN, Expressen, Dagens Industri, Amelia, Vecko-revyn och Mix Megapol m.fl. har en makt över ett heltäckande nyhetsflöde som riktas till en bred massa i olika åldrar. Än så länge tycker jag mig inte ha sett någon anmärkningsvärd reglering i innehållet. Dock kommer knappast Bonnier att svartmålas i några recensioner av böcker, tidningar eller liknande i TV4. Det som däremot oroar är att det är fritt fram att köpa ägarandelar i media. De flesta länder har någon slags lagstiftning för att begränsa ägarkoncentrationen, men inte i Sverige. Rupert Murdoch, stormiljonär, lät alla hans 175 tidningar propagera för Irakkriget. I princip skulle han kunna komma över till Sverige och köpa upp våra medier. Jag tror därför på riskspridning så att vi inte sitter med ett maktstyre över något som är så pass viktigt som media.

Det som nu händer i den finska mediebranschen tyder på ett klassiskt slag av konsolidering av det slag som Jens Cavallin pratade om på föreläsningen. Finska Illka köper nämligen aktier i Alma Media och är uppe i en femtedel. Alma å sin sida vill köpa in sig i Telentum (Koivisto, K, hbl.se). Dessa två affärer visar klart hur tydligt behovet av konsolidering är i en bransch som nu under lågkonjunkturen kämpar med stora problem. Annonsörer och annonsintäkter sviker samtidigt som gratis nyheter på nätet konkurrerar hårt. Utan den typ av sammanslagningar och monopolliknande styre som bland annat Bonnier håller på med kommer kanske Journalistiken gå under. Eller i alla fall få det väldigt svårt. Det är viktigt att ha ett starkt företag bakom sig i svåra tider och vad gör man inte för att överleva?

Det känns som att mediabranchen kan ha gått ifrån en marsknadsekonomisk konkurrens till en monopolistisk marknad. Företagen har tagit det ett steg längre där de största inte bara längre överlever, de ska även stå ensamma på tronen.

Källor:

Katarina Kolvisto, Början till slutet för Alma Media. www.hbl.se, hämtad 221009, faktisk adress: http://www.hbl.fi/text/ledare/2009/8/12/d30751.php)

McChesney, Robert W (2001) Rich Media, Poor Democracy: Communication Politics in Dubious Times. New York: The New Press.

Tacka magen för Barometern…

För sådan är en teori, att tack vare vår frukostritual överlever även morgontidnigen. Gunilla Sax, Publisher på Barometern OT ser både hoppfull och bekymrad ut för framtiden vad gäller hennes tidning. På dagens föreläsning visade hon tendenserna som hotar morgontidningarnas existens i USA, nämligen det att många hoppar över frukosten och tar en bagel och kaffe på vägen. Så länge frukostrutinerna sitter, kommer även morgontidningen finnas där som en del av ritualen. I alla fall är det så för mig. Dock känns det som en lyx att faktiskt kunna ha en morgontidning som student med tanke på kostnaden. Precis som Gunilla sa, i lågkonjunkturer, som vi befinner oss i nu, är den inte prio ett. Men frågan är då, kommer alla tidningsläsare att gå över till Internet, eller är det helt enkelt en generationsfråga?

Morgontidningarna konkurrerar idag med gratistidningen, TV och kommersiell radio på flera sätt. Morgontidningarna kommer att behöva vidga sig till andra verksamheter. Deras huvudverksamhet kommer kanske inte längre vara tidningar. Internet drar allt fler annonser och ses som morgondagens medieformat (Hvitfelt, H, 2005). Men Gunilla Sax pekar på en viktig fördel som gör papperstidningen unik i sig. Den kan erbjuda fördjupningar av samhällsinformation som de elektroniska medierna knappast är någon expert av. Dels eftersom det senare mediet är till för snabb information och dessutom tycker jag personligen att det är tröttsamt att läsa längre texter på nätet. Jag tror att vi kommer få liknande trender som USA,  nämligen att tidningsredaktionerna kommer satsa mer på nätbilagorna för att snabbt få ut informationen där, och sedan ta djupare infomration i papperstidningen dagen efter. Sax trodde också att morgondagens tidningar måste nischa sig mer på sina specialområden. Med dagens medieutbud och för att inte tala om internet kan jag få i princip vilken infomration jag vill, men vill jag fördjupa mig i något väljer jag hellre en special tidning för detta.

Om vi tittar tillbaka vilka läsare papperstidningarna förlorar när konjunkturen så är det dem som måste spara på det ekonomiska planet. Därför kommer papperstidningar bli ett medium för en köpstark och utbildad medelklass. EN tendens som är tydlig redan nu (Hvitfelt, h 2005). Kommer det bli en klassfråga i att få nyheter av hög kvalité? Både ja och nej. Visserligen tror jag att det alltid kommer krävas pengar för att ha en morgontidning eftersom annonsörerna knappast kommer att bli fler. Däremot har nyheterna på internet inneburit en demokratisk utveckling och försett alla med nyheter –”gratis”.

För det är annonsörerna som har den stora makten idag människor inte längre vill betala för nyheterna. Samtidigt som det inte uppskattas med reklam, särskilt inte de bilagor som följer med i tidningarna. Därför tror jag att det kommer bli vanligare med så kallad inbedded marketing, där reklamen binds in i utlottningar av resor, eller erbjudanden i stil med det som Gunilla Sax pratade om när Barometern hade ett samarbete med ett resebolag med resor till Kina.

Vad som verkligen händer med tidningen imorgon vet jag inte, men frukostritualen kan man nog inte morgontidningarna lita på i längden.

 

Källor:

Hvitfelt, Håkan & Nygren, Hunnar (red) (2005) på väg mot medievärlden 2020. Lund: Studentlitteratur.

Yttrandefriheten för och nackdelar

Föreläsare: Eva Jönsson 

Vi lever numera i den så kallade ”informationsåldern” och har enormt utbud av information och kommunikationsmöjligheter. Dagligen slukar den moderna människan [1]timvis av media (Mcchesney, 2001). Med all den information kan man tycka att valdeltagandet ska vara både stort och rättvist. Men så är inte fallet, valdeltagandet har tvärtom sjunkit(Mcchesney, 2001)! Varför utnyttjar inte människor den demokratiska makten som historien har kämpat för och som alla våra grundlagar syftar till? På vår föreläsning med Juristen Eva Jönsson gick vi igenom en av våra viktigaste grundlagar, nämligen yttrandefrihetsgrundlagen vilket finns till för oss. Just nu lever vi i en demokrati, med ganska ointresserade medborgare som surfar på nätet.

Tryckfrihetsgrundlagen finns till för att skydda oss medborgare och ska ”garantera ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning”. Och här ska man även kunna ”yttra sina tankar och åsikter, offentliggöra allmänna handlingar samt meddela uppgifter och underrättelse i vad som helst” (Olsson, 2006). Det låter bra, men inga lagar utan undantag. Eva berättar att det finns en del kryphål i vårt lagsystem som utnyttjas väl, bland annat av nynazister. På grund av att personuppgiftslagen inte gäller under tryckfrihetsgrundlagen och yttrandefrihetsgrundlagen gör det möjligt för dessa att publicera namnuppgifter på människor som är emot deras åsikter (Olsson, A, 2006).  Därför kan man inte vara säker ens då, trots yttrandefrihet, eftersom dessa nationalister kan komma och hota en. Något har ju gått fel när något så uppenbart fel inte går att straffa.

Det kan kännas frustrerande att det tar så lång tid med att få igenom en grundlagsändring. Det hinner ske mycket olagligheter under så lång tid som två riksdagsval med mellankommande val. Å andra sidan är detta en säkerhet för oss själva, att grundlagar inte ska gå att rucka på så lätt. Men tillslut så kom ändå en grundlagsändring som skulle komma att rädda många små barns och deras anhörigas lidande. 1999 blev det inte bara förbjudet att sprida barnpornografi, utan också att ha det på sin privata dator (Olsson, A 2006). Det cirkulerar minst 450 000 barnpornografiska bilder på internet och antalet ökar hela tiden. Bakom varje sådan bild döljer sig ett övergrepp och enligt Rädda Barnen pågår ett övergrepp så länge bilderna cirkulerar på nätet (Rädda Barnens hemsida).

Trots alla lagar så verkar det inte skydda tillräcklig eftersom det tillsist står på advokaten och domaren för hur dessa lagar ska tolkas. Så där har vi vikten av att hitta en bra advokat som har en bra dos av fantasi och tolkningsförmåga, plus en stor portion av retorikkunskaper. En Silbersky helt enkelt.

 

 ____________________________________________________

Malin Ekerstedt (ansv utgiv) Barnpornografi på internet ökar: Tillgänglig: http://www.rb.se/vartarbete/isverige/valdochsexuellaovergrepp/barnpornografi/Pages/default.aspx

Hämtad: 2009-10-12

 

Olsson, A: Yttrandefrihet & tryckfrihet en handbok för journalister. Studentlitteratur, 2006

 

McChesney, Robert W (2001) Rich media, Poor Democracy: Communication Politics in Dubious Times. New York

 

 

---

[1] 1998 spenderades hela 11.8 timmar på media per amerikan

Eu-kommissionens logistiska arbetare

Elisabeth Idermark

EU kommissionen

Jaha, vad det EU möte i Kalmar häromdagen. Minsann. Det har gått mig spårlöst förbi trots att jag faktiskt har Barometern. I papperskopia. Nu när Elisabeth Idermark berättade i sin gästföreläsning om det besök som EU-kommissionen gjorde i Pukeberg drog jag mig till minnes att jag såg en artikel där tillhörande bild på en välklädd man hållandes i en goodie-bag, tittar intresserat på en glasbrukare med ”I love Nybro” T-shirt. La inte större vikt vid det, men nu i efterhand förstår jag ju att jag missat EU.

Elisabeth är mötekoordinator hos EU kommissionen och är den som har huvudansvaret att sköta all den logistik som krävs då vi som EU:s ordförandeland ska organisera möten runt om i landet. Det handlar om att göra schema så att mötena lappar bra ihop med flygresor, mat ska förberedas och att konferenslokalerna är förberedda. Det är förberett i minsta detalj för att effektivisera tiden. Vi svenskar räknas ju lite som experter på att organisera och Elisabeth trodde nog att efterkommande ordförandeskapsländer kommer att ta efter från Sveriges koncept. Exempelvis med att skippa flaskvatten och hälla upp vanligt vatten i muggar. Det är en viktig symbolhandling och tåg borde naturligtvis vara ett bättre miljöalternativ om det inte vore för att det tog så lång tid och dessutom kostar mer!

I det schema som beskriver dagarna för delegaterna framgår det tydligt vad som ska hända i tur och ordning, bland annat den officiella ”handshake”. Där träffas mötesdeltagarna och skakar hand inför pressen. Dessutom sker det obligatoriska ”family photo” med den grafiska profilen i bakgrunden. Detta foto arrangeras i minsta detalj då det är förbestämt vilket land som ska stå vart. Värdlandet och de som haft ordförandeskapet senast prioriteras och får stå i mitten. Vissa av dessa foton läggs senare upp på den officiella websidan och där kan man oneklighen förvånas över hur vissa foton valts ut. Hur tolkar man exempelvis ett gruppfoto taget med grodperspektiv och låter tjugo procent av bilden visa den gräsliga heltäckningsmattan som Tjeckien låtit formge ordförandeskapets år till ära. Vissa tolkar enbart vad som finns i bilden, andra är helt beroende av den kulturella referensram som fotografen själv är med och förmedlar (Curran, J& Gurevitch, M 2005). Fotografen i det här sammanhanget har stor makt att ge oss det tolkningsperspektiv han anser vara det rätta: stor makt åt delegaterna, eller helt enkelt en oerhört snygg matta.

Elisabeth lyfte även Flyktingfrågan. I Sverige minskar arbetskraften i allt större takt då vi har alla 40-talister som går i pension, mindre barnafödandet och en befolkning som blir allt äldre som behöver tas om hand. Med en befolkningsmängd på 22 personer per kvadrat-kilometer har vi gott om plats om vi jämför med befolkningstätheten i EU som är cirka fem gånger större (Svenska ordförandeskapets hemsida, 2009). Jag kan delvis hålla med om att vi måste fylla vår arbetsbrist och det vore enormt bra om vi fick hit arbetskraft, men viktigt är ju att komma ihåg att de som kommer hit många gånger har en högre utbildning som hittills inte gått så bra att tillgodoräkna. Om vi satsar på att få hit arbetskraft borde Sverige också bli duktigare på att översätta utländska akademiska poäng. Med tanke på att läkarna är i brist i landet hade det vara bra att fylla kvoten där och dessutom integrera invandrare i alla led, inte bara i de lägsta yrkena.

 

 

 

 

___________________________________________________

Källförteckning

Curran, J& Gurevitch, M (2005) Mass Media and Society. 4th ed.  London: Hodder

Olsson, A: Yttrandefrihet & tryckfrihet en handbok för journalister. Studentlitteratur, 2006

Sverige i siffror: 2009 (www.regeringen.se) Tillgänglig: (http://www.se2009.eu/sv/ordforandeskapet/sverige_och_motesorterna). Hämtad 2009-10-12

Att vara informatör i en offentlig sektor

Att smaka på de orden är just lika lockande som ljummen välling i en offentlig skolmatsal. Till en början. Men mina föreställningar om en vardag på kommunkontoret fick sig några törnar allteftersom Sara Svensson, Informatör hos Kalmar Kommun, berättade denna måndagsförmiddag vad det innebar.

Jag får intrycket att man som informatör bör vara allkonstnär, kunna lite om mycket, vara flexibel och med fördel kunna pränta dit ”spindeln i nätet” på CV:t. Det är ett antal roller, so Sara beskriver det, som man bör kunna axla. Kommunikationsstrateg, skribent, producent och representant för sitt företag på en och samma gång. Rent spontant låter det som väldigt lockande att jobba så, men risken är nog också att man känner sig något splittrad, och egentligen undrar vilken slags expertis man har inom företaget.

Kommunen ska som en offentlig sektor ha öppen insyn för att vi, medborgare, ska ha tillgång till information och kunna granska vad vi får för våra skattepengar. I Sverige framgår det tydligt i grundlagen om hur offentlig information ska finnas tillgänglig för oss, exempelvis i allmänna handlingars offentlighet (Olsson, 2006). Det som Eva Jönsson varit noga at poängtera är att om en handling är allmän måste man lämna ut den på plats om den inte är sekretessbelagd förstås. Det är inte alltid lätt att veta det. Påföljderna är inte roliga för den som inte tänker sig för vid utlämnandet och därför kan det vara frestande att sekretessbelägga på det som känns osäkert. Men då hindrar man insyn och dessutom Sara alltid kunna motivera sitt beslut.

För att detta ska kunna vara möjligt krävs det en meddelarfrihet som Sara berättar att hon har. Hon ska, utan att straffas, kunna berätta (eller ”läcka”) information som är förbjudet (Olsson, 2006). Informationen ska syfta till publicering eller liknande och man får inte informera om sådant som skyddas av sekretesslagen, brottsbalken m.fl (Olsson, 2006). Det är ett oerhört viktigt skydd, annars hade vi säkerligen haft enormt mycket mer fiffel i verksamheter som vi aldrig skulle haft någon aning om. Det ska löna sig att skvallra om dåliga förhållanden, det borde verkligen vara en medborgares plikt, men dessvärre är det långt ifrån alla som känner till sina rättigheter och är alltför lojala mot sin arbetsgivare. Offentlighetsprincipen talar sitt tydliga språk här (Olsson, 2006). Den har tre motiv:

1. Rättssäkerheten - då staten fattar beslut om enskildas rättigheter ska det avslöjas snabbt om de avviker från principen att behandla alla lika.

2. Effektiviten -dålig organisation, inkompetens inom mynigheterna avslöjas snabbare med en öppen insyn. 

3. Demokratin- genom att tillse medborgare med viktig information får de också större makt och inflytande. 

På grund av dessa tre motiv är det oroväckande att se hur ofta det bryts. Läste i DN (Köller, 2009) där det tydligt framgick hur pass mycket mindre skyddet var i en privat verksamhet. Samariten Ambulans AB hade tre ambulansförare som gick ut i medierna och berättade om bakluckor som åkte upp under färd och britsar som inte gick att låsa. Reaktionen blev en helt annan än vad som skulle ha varit om verksamheten organiserats av landstinget. Arbetsgivaren som struntat i att åtgärda problemen trots tidigare påtalanden, svarade med att säga upp de ambulansförarna. Detta vansinne kan i princip hända på andra ställen i privata företag. Nu klubbade regeringen igenom ett förslag om stärkt meddelarskydd för anställda i kommunala företag så att även de kan ha samma skydd.

Meddelarskyddet ruckas det på lite varstans, inte minst hos Rikspolisstyrelsen själv. Såg igår på Uppdrag Granskning på (Svtplay) där de Rikspolisstyrelsen la munkavle på hela organisationen då han sa att de helst inte skulle uttala sig för media strax efter att Uppdrag Granskning uppmärksammat några tveksammma uppgifter angående ett företaget "Fidelia". Något som verkligen inte kan vara lagligt med tanke på vad vi just lärt oss.

Den här meddelarfriheten verkar som en demokratisk rättighet och bra på alla sätt. Men ska verkligen Sara på prata om allt för media, som privatperson? Hon berättar om dilemmat att vara en offentlig person och representant för helt kommunen. Det hon säger påverkar naturligtvis vår bild av kommunen och som kommunmedborgare hoppas man ju bara att hon yttrar sig vettigt. Är man främlingsfientlig som privatperson kan detta ge en snedvriden bild av hur integrationsfrågor tas upp i kommunen. Kan ens privata åsikter ha förödande konsekvenser för organisationen och därför regleras? Eller ska man gå efter yttrandefriheten? Det är en svår balansgång som man går när man som informatör jobbar offentligt.

__________________________________________________________________

Köller, H: Meddelarfrihet: I stockholm ska de anställda prata mindre. 2009 (www.dn.se)

Tillgänglig: http://www.dn.se/opinion/signerat/meddelarfrihet-i-stockholm-ska-de-anstallda-prata-mindre-1.825855

hämtad: 2009-10-07

Olsson, A: Yttrandefrihet & tryckfrihet en handbok för journalister. Studentlitteratur, 2006

Publicerat 2009-03-20 00:20

Yttrandefrihet & tryckfrihet

Övriga digitala källor:

SVT: Uppdrag granskning avsnitt 7, 2009), www.svtplay.se. Tillgänglig (http://svtplay.se/t/103535/uppdrag_granskning)

 

Kickstart!

Hej!

Framöver kommer det ske en del reflekterande från min sida. I kursen Medier och Samhälle har kommer vi gästas av diverse föreläsare och jag kommer ta upp varje sådan och reflektera över. Med hjälp av en och annan relevant kurslitteratur hoppas jag komma fram till sensus.

Hälsningar Ella